Beskrivning

Det inre sinnet presenterar arkeologin bakom ett sinne: det att vara medveten.
Aristoteles var kanske den första som definierade denna förmåga i Om själen och
identifierade den sinnesförmåga som inte kunde reduceras till de fem sinnena,
genom vilken djur uppfattar att de uppfattar: det enkla »sinnet«, som han skrev, »att
vi ser och hör«. De klassiska grekiska och romerska filosoferna, liksom de medeltida
tänkarna som följde, undersökte alla en förmåga som de kallade »det gemensamma
sinnet«, den som en författare liknade vid »ett slags inre beröring, genom vilken vi
kan förstå oss själva«. Från Montaigne och Francis Bacon till Locke, Leibniz och
Rousseau, från 1800-talets psykiatri och neurologi till Marcel Proust och Walter
Benjamin, har författare och tänkare i modern tid medvetet eller omedvetet vänt sig
till äldre traditioners begrepp för att utforska den perception som varje känsligt väsen
har av sitt liv.

Det inre sinnet rekonstruerar och omprövar denna förnimmelses historia. I tjugofem
kapitel som rör sig fritt mellan antika, medeltida och moderna kulturer undersöker
Daniel Heller-Roazen en rad exemplariska fenomen som har spelat en central roll i
filosofiska, litterära, psykologiska och medicinska redogörelser för djurens existens.
Här får sensation och självkänsla, sömn och vakenhet, estetik och anestesi,
perception och apperception, djurisk natur och mänsklig natur, medvetande och
omedvetande en ny innebörd. Resultatet är en originell, elegant och långtgående
filosofisk undersökning av ett problem som aldrig har varit mer angeläget: vad
innebär det att känna att man lever?

Översatt till svenska av Per Tommy Andersson.