Läsandets extas

”Barthes jämförelser är oftast spännande och dråpliga, och oväntade, och när han använder snårig terminologi är det för att den är nödvändig: det är tydlighet han eftersträvar (och finner). Vad han gör är att med sin egen text illustrera själva essensen i läsningen: att ta sig an texten, att ta sig friheter med den. Både skändliga och lovvärda friheter. Enligt Barthes styrs litteraturkritiken av strategi, av taktiska avväganden. Hans motgift lyder: den frivilliga läsningen, den som sjappar från förklaringarna och därför aldrig låter njutningen fly sin kos.”

Bernur recenserar vår utgåva av Roland Barthes Textasen.