Upplysning för hängmattan
Det började som ett skämt, ett practical joke. Upplysningsförfattaren, encyklopediredaktören, konstkritikern och kyrkohäcklaren Denis Diderot (1713–1784) författade i mitten av 1700-talet en serie brev till en av sina vänner, Marquis de Croismare, för att locka denne till Paris.
Breven utgav sig för att vara skrivna av en ung nunna, Suzanne Simonin. Som 16-åring ska hon mot sin vilja ha satts i kloster. Hennes mamma har, visar det sig, offrat henne som bot för sina egna synder. Till en början är det hela uthärdligt, men när den gamla abbedissan dör och Suzanne gör sitt första försök att fly tar helvetet vid: hon misshandlas, förvägras sömn, tvingas äta aska och bära tagelskjorta, hon torteras med rep, hamnar i isolering, svälts, hånas, piskas och utsätts för depraverade närmanden. Desperat ber hon nu Marquis de Croismare om hjälp med att avsäga sig klosterlöftena, men utsikterna att undkomma fångenskapen förefaller små…
Den fiktiva biografin grep Diderot så till den grad att han själv snart började identifiera sig med Suzanne och hennes utsatthet. Vad som började som ett skämtsamt upptåg resulterade i en osande kritik av vettlöst frihetsberövande, hyckleri och maktmissbruk.
La religieuse utgavs postumt 1796, tolv år efter Diderots död. 1925 översattes romanen till svenska av David Sprengel. Faethon ger nu ut en nyutgåva av Sprengels översättning, redigerad av Jan Stolpe. Vår utgåva av Nunnan, med efterord av litteraturforskaren Christina Kullberg, är den tredje titeln i vår serie med Diderots verk, som inleddes 2018 med D’Alemberts dröm och Rameaus brorson.
Nunnan filmatiserades första gången 1966, av Jacques Rivette, och väckte då stor skandal. 2013 kom en nyfilmatisering, av Guillaume Nicloux. Men Denis Diderots Nunnan är och förblir originalet – en oöverträffad lovsång till människoblivandet.
Inom kort utger Faethon även Diderots Jakob fatalisten (Jacques le fataliste). Till hösten kommer ännu mer Diderot, liksom något av kollegan Jean le Rond d’Alembert.
