Lucretius i stormens öga

Anna Blennow skriver fint om vår utgåva av Lucretius Om tingens natur i Sydvenskan:

»Havets vågor sköljer genom antikens poesi både som
kontaktyta och ödesdiger naturkraft, metafor för konflikt
och stormande sinnesrörelse. Nyckeln till ett lyckligt liv
enligt den romerske poeten Horatius är att varken styra ut
mot öppet hav eller segla alltför nära land i fruktan för
stormar. Lucretius avråder istället helt från kontakt med det
hotfulla havet: ›Ljuvt är att se från land hur någon tvingas
att kämpa ute på öppet hav när stormen upptornar vågor […] det är ljuvt att bevittna ett ont man själv slipper undan.‹«