Eros makt är stor. Det vet den unge Kleitofon. Han och hans älskade Leukippe har kastats runt i en antik medelhavsvärld som lekbollar för ödet och åtrån. De har upplevt det mesta: sjörövare, trolldrycker och skendöd, trogen vänskap, sluga rätte­gångstal och gudomliga ingripanden. Inför en främling i kuststaden Sidon spinner Kleitofon berättelsen om sina kärleksäventyr. Hans historia visar sig vara ”rena romanen” och rymma allt från grekiska myter och exotiska bestar till utläggningar om begärets fysikaliska färdvägar och fördelarna med sex mellan män. Där kärleksguden råder är inget osannolikt.

Antik grekisk roman i ny översättning av Ingela Nilsson. Med illustrationer av Monica Hellström och förord av Rebecka Kärde.

Som beteckning på sångare och diktare valde antikens greker en gång en term som normalt betydde ”hantverkare” eller ”producent”. Termen var poietes, ”poet”. Varför just detta ord? På den frågan söker den här studien ett svar.

Vad har den antike grekiske poeten Simonides, känd för att ha uppfunnit minneskonsten och för att varit först med att ta betalt för poesi, att göra med Paul Celan, den tyska efterkrigslitteraturens ordkarge mästarpoet? Med utgångspunkt i en enda preposition, grekiskans pros, och en fråga – vad går egentligen förlorat när vi slösar med orden? – sätter sig Anne Carson på tankevindlande kollisionskurs med de två poeternas liv och verk och med vad som eventuellt kunde kallas poesins predikament.