Maurice Blanchot (1907–2003) var en fransk författare, filosof och litteraturteoretiker.
Faethon inledde 2018 en nyutgivning av Blanchot på svenska med böckerna Döden väntar och Dagens vanvett. 2019 utkom Mitt dödsögonblick, I efterhand och Thomas den dunkle.
Thomas och Anne möts på ett hotell på landet och tror sig vara förälskade. Vilka de är och var de kommer ifrån är ovidkommande. Vad som möter den läsare som vågar sig in i detta närmast ontologiska relationsdrama är istället det neurotiska parets observationer av den så kallade yttervärlden, avfattade i en sorts filosofiska solon.
Maurice Blanchots »I efterhand« (1983) kommenterar några texter i ljuset av Auschwitz. Den föregås av »Det evinnerliga upprepandet« som består av berättelserna »Idyllen« (1935) och »Det sista ordet« (1936).
En ung man förs inför avrättning under andra världskriget, men blir i sista stund frisläppt. Denna näradödenupplevelse, som egentligen är en icke-händelse, blir startpunkten för ett liv som inte längre är hans eget.
Tanken utanför skrevs av Michel Foucault 1966 och handlar om författaren Maurice Blanchot. Tjugo år senare och efter Foucaults död svarade Blanchot med Michel Foucault som jag föreställer mig honom. I denna bok möts dessa två texter, författade av två av den franska efterkrigstidens mest inflytelserika tänkare.
En berättare erinrar sig en kvinnas besynnerligt långsamma död 1938, och tre andra kvinnors förbryllande uppdykande och försvinnande. Döden väntar har kallats en av det franska 1900-talets bortglömda klassiker och är en kuslig meditation över livet och dess frånvaro.
En berättelse, eller kanske antiberättelse, om att se själva dagen som sådan. Eller kanske något därbortom.
